GEOTERMISKA ANLÄGGNINGAR
Geotermiska anläggningar bygger på att vatten pumpas ned i berggrunden för att värmas upp och att värmen sen tas om hand på ytan för att därefter pumpas ned igen.
På ytan låter man vattnet passera en värmeväxlare där man tar tillvara på energin genom att sänka vattnets temperatur.
Om man pumpar ett vattenflöde på 25 l/s och åstadkommer en temperatursänkning på 10⁰C i värmeväxlaren ger det en effekt på cirka 1 MW!
Ett ökat flöde ökar effekten i motsvarande grad samtidigt som en ökad temperaturskillnad också orsakar en linjär ökning av den utvunna effekten!
Om vi sänker temperaturen på vattnet med 60⁰C och ökar flödet till 100 l/s så har vi helt plötsligt en anläggning som teoretiskt ger 24 MW!
Detta ur ett kraftverk som fortfarande är litet till formatet. Storleken ligger nere i berggrunden!
Anläggningen består i princip av följande delar.
Genom injektionshålet (1 och 5) pumpas vatten ner från ytan. För att skydda grundvattnet och samtidigt hindra vattnet från att kylas ned i den kalla delen av berget isolerar vi (2) med en speciell isolerande cement mellan berget och casingen (3). När vattnet nått ner till nivån där casingen slutar passerar det det sprickzonerna där det värms upp. Därefter leds de upp till ytan igen via produktionshålet (6 och 7) som innehåller casing som är isolerad på samma sätt som injektionshålet.
Uppe på ytan tas energin om hand (8) och fördelas ut på fjärrvärmenät eller används till andra applikationer.
Genom att vi kan kontrollera stimuleringen av berget kan vi också skapa en värmeväxlare med rätt volym och yta mot berget.
Det förekommer också att man bygger anläggningar med koaxialkollektorer där man endast använder ett borrhål. Dessa är svåra att få lönsamhet i eftersom de får för liten värmeväxlaryta mot berget. Eftersom geotermiska anläggningar bygger på temperaturskillnad och flöde så kan man också få problem med att flödet blir för litet för att önskad effekt ska kunna tas ut. Ökas flödet för mycket så hinner vattnet inte värmas upp nere i berget och temperaturskillnaden blir för liten för att kunna användas.
